Julen alltså.
Varför far den alltid förbi så rasande fort?
Varför stannar man inte upp och tar in den ordentligt? Nåt man f.ö. borde göra med allt annat i livet lite oftare. Nej, man man rusar igenom den med mat och Kalle och klappar och "God Jul!" och glögg.
Inget fel på det iofs, men jag tror man skulle få större utbyte av den och så skulle det inte kännas som att den vore så kort om man bara stannade upp, såg sig omkring, tog ett djupt andetag och lät känslan sjunka in.
Jag har naturligvis firat med mina föräldrar i år precis som vanligt. En lugn jul med god mat, gran, klappar och allt annat som hör till, men i ett lagom mått, inget överflöd eller tokfirande.
 |
| Klappar | |
Det som fick julen att bli nåt extra i år var att Helena firade med oss. Vår första jul under vårt första år tillsammans. Hon satte sig i bilen sent på kvällen mot julafton och körde genom Finnmarkens öde snövidder mitt i natten, för att köra hem ännu senare natten efter annandag jul.
Bara för att fira jul med oss.
Stort.
Vi har haft en underbar jul med långa promenader i Rättvik, mycket prat och skratt och så Alfapet naturligtvis. En lätt nördig men kul tradition vi har.
Vi har kommit varann närmare i jul tror jag. Jag, mina föräldrar och Helena, det är nog trots den bästa klappen i år.
I svår konkurrens med kaffekvarnen och diskhanduken, boken och jäskorgarna iofs, men ändå den bästa.
När jag kom hem i eftermiddags så hade jag ingen bröd upptinat utan slängde ihop en sirapslimpa som fick jäsa i en av korgarna vi fick i julklapp. Snyggt och gott bröd blev det!
 |
| Resultat av julklapp |
Nu väntar några dagars jobb innan det bär av mot nyårsfirande.
Ett lugnt sådant med pulkaåkning och skidträning.
12/31/2010
Hasse
