Hej solen!

Hej, hej!

Jag testade ett nytt pass ikväll; BodyBalance.

En skön mix av Tai Chi, Yoga och Pilates som kommer att bli det perfekta komplementet till all annan ganska intensiv träning.
Jag får ju erkänna att jag var rätt spänd innan, hade ju liksom ingen aning vad jag kunde vänta mig egentligen, mer än att jag inte skulle kunna en enda rörelse..

Så; det hela inleddes med en klassiker, solhälsningen...nu vet jag hur den ser ut egentligen. Den följdes sen av ömse övningar, "hundens position" och allt vad dom nu hette.
Finns det en "kattens position" förresten...?
Jag stod och pratade med instruktör Monica en stund efteråt och konstaterade att förmodligen så tar det inte riktigt som det ska eftersom man inte kan övningarna ordentligt. Hon föreslog att jag skulle ställa mig längst fram nästa gång så hon kunde peka. Får väl bli så då. :)





Hursomhelst; man står där och tycker man har hyfsad koll på vad man håller på med, det känns som att man gör ganska snygga rörelser, men man undrar ju vem den där längst fram är, han som ser ut som kråka...där...längst fram...i spegeln.

Read more »

Träningsupplägg ("Man har alltid ett val del 2")

Jag tänkte jag skulle dela med av hur jag tänker mig den fysiska biten av vår utmaning också eftersom det förra inlägget handlade lite om den mentala.

Från början när Helena bestämde sig för att ge sig på Ironmandistansen så hade jag ett helt annat mål.
Jag hade tänkt springa AXA Fjällmaraton, som inte heller är någon lek. Tyvärr så krockade det med Cykelvasan och cykel går alltid först så någon fjällmara blev det inte. Nytt mål behövdes.

Jag funderade lite och kände att klara av en Ironman tillsammans med Helena skulle vara grymt häftigt.
Sen hamnade lite i en dipp (Helena kan bekräfta...) och kände inte att jag skulle fixa det. Jag skulle få alldeles för lite tid över till att göra annat; vandra i fjällen, fiska, glida runt på stan och ta en fika eller slappa på soffan med en bok t.ex.

Någonstans här insåg jag att för att klara av det måste jag analysera vad det egentligen är jag ska göra och ställa det i relation till min förmåga idag och sen sätta upp mitt mål. Inte sätta ett mål efter hur tränad jag kommer att vara då jag står på startlinjen. Att jag kommer att vara i mitt livs form när jag väl står där råder det inga egentliga tvivel om, men hur bra den formen är har jag ju ingen aning om.

Alltså; jag är en medelålders motionär och nybörjare på triatlon. Målet blir att ta sig runt och i mål.
Träningsschemat läggs upp efter det och anpassas allt eftersom beroende på hur kroppen reagerar på den ganska höga träningsmängden det trots allt blir. Att lyssna på kroppens signaler är oerhört viktigt.

Man har en maxtid på 15 timmar att klara sig under.

• Simningen får ta 2.15
• Cyklingen får ta 7.15(om man utnyttjar simtiden max.)
• Löpningen får ta 5.30(om man utnyttjar sim- och cykeltid max.)

Hur ser mina förutsättningar ut idag då?

Att cykla 18 mil gör jag ju nästan "i sömnen" så inga problem där.
Springa ett maraton kan jag nog fixa, jag sprang Lidingöloppet(3 mil terräng) på 3.30 och det kändes inte särskilt jobbigt egentligen. Visst, sista kilometrarna var tunga, det ska erkännas.
Simma 3800m? Jag har ju gjort Vansbrosimningen(3000m) på dryga timmen två gånger så det ska nog gå. Problemet är nu att jag måste lära mig crawl. Bröstsim är inte att rekommendera i hel våtdräkt och stor trängsel.

Sen är det ju den lilla detaljen att allt ska utföras i en följd utan vila däremellan.

Fokus under vintern blir att lära sig simma(går just nu "sådär"...) och långa löp- och skidpass.
Ingen som helst vikt kommer att läggas vid km-tider och liknande utan bara att vara ute och vänja kroppen vid arbete över lång tid.
Cyklingen får ju sitt genom spinningpassen och så blir det två pass överkroppsstyrka i veckan.

Ungefär så här har jag tänkt mig att det ska se ut:

Vinterns upplägg

BodyBalance är en gruppträning som är en blandning av yoga, tai-chi och stretch som jag tror jag kommer att ha stor nytta av. Löpning och skidor bedrivs i form av lågintensiv mängdträning och spinningen står för den högintensiva.

Jag ska försöka följa detta fram till i vår då utecyklingen kan tas upp igen, då blir det ett nytt upplägg. Hur det kommer att se ut vet jag inte, mer än att det bli mer högintensiv träning och att intervaller tillkommer.

Jag tror att det här är rätt upplägg för mig. Om det är det får jag veta den 18/8 nästa år.

Följer ni bloggen får ni också veta.

Read more »

Man har alltid ett val

Karl gör ett val...

Vi har ju gett oss själva en ganska ordentlig utmaning till nästa år, sambon och jag.
Kalmar Triathlon, Ironmandistansen.
Det är liksom inget man bara kastar sig in i och genomför på vilja och ett hårt pannben som man kan göra med t.ex. Vasaloppet eller Vätternrundan.
Det kommer att krävas enormt mycket, inte bara träningen i sig utan även balansen med kost och vila. Sen har man ju jobb, hem, familj och ett socialt liv som ska skötas och tas om hand.
Hur löser man det?

Att det inte kommer att gå som på räls kan man vara tämligen övertygad om.

För mig handlar det om att undvika att sätta mig själv i situationer som
skapar frustration och stjäl energi.
Att sätta upp realistiska mål som går att uppnå, men samtidigt lämnar utrymme för att överträffa mig  själv istället för att sätta upp ett mål som kanske är för högt och ge mig en större risk att misslyckas.
Att ge mig själv rätt förutsättningar för att lyckats helt enkelt.

För mig heter nyckeln till att lyckas Mental träning, mitt sätt att träna mentalt är att tänka positivt.
Jag vet att det finns människor omkring mig som tycker jag är skitjobbig som alltid försöker se allt i ett positivt ljus, men det det bryr jag mig inte om, det är deras problem.
Att tänka positivt är något som hjälpt till att ta mig dit jag är idag, det har varit en lång resa över många år, men det lyckliga liv jag har idag trodde jag aldrig jag skulle kunna komma i närheten av när jag mådde som sämst 2004. Jag gjorde ett aktivt val. Att rycka upp mig och ta tag i livet.




Jag är övertygad om att man kan lyckas med i stort sett vad man än föresätter sig, bara man ser helheten och kan överblicka vad som faktiskt krävs. Det är lätt att man bara ser till utmaningen i sig och glömmer bort att allt annat i livet inte försvinner bara för det. När du väl bestämt dig och är klar över vad du ska ta dig an, låt då ingen komma och säga att du inte klarar av det du föresatt dig, eller snarare; låt dom säga det men tala om för dom att "-Jodå, det gör jag visst. Med rätt inställning så." Det är viktigt att man inte låter andra plantera tvivel, då är man snart inne på fel spår. Men återigen; var realistisk och ge dig rätt förutsättningar.
Gör en konsekvensanalys.

 Att se möjligheter iställer för hinder är ett bra sätt att ta sig an livet. På min tidigare arbetsplats så gick högsta chefen ut och sa att vi skulle "Älska avvikelser". Det lät ju rätt galet först, men vid lite eftertanke så betyder det ju bara att om nåt går fel så har man en bra möjlighet till förbättring.

Normalläge -> Avvikelse -> Förbättring -> Nytt högre normalläge.

Mitt mål inför vår utmaning då?
Att ta mig i mål under utsatt tidsgräns med vettig träningsmängd.
Maximal tid med minimal insats; stor möjlighet till att överträffa mitt mål.

Tänka positivt; går träningen dåligt så kanske jag behöver vila eller ändra i kosten. Att bli frustrerad över uteblivna träningsresultat ger inget, det tar bara. Se möjligheten istället.

Träna -> Stagnera -> Förändra -> Bli starkare

Jag har gjort mitt val. Karl gjorde sitt. Har du gjort ditt?

Read more »